Bandet 00-talet tycks vara en naturlig fortsättning på det svenska indie-undret från Umeå. Med en egen, oemotståndlig lite nostalgisk ton kliver de in som ett högkaratigt nytt indieband att räkna med framöver!

Klubben Heaven up Here tycks ha fingertoppskänsla för att hitta guldkornen i svenskt musikliv. 

På hemmaarenan Landet fick publiken avnjuta debutspelningen för nya Umeåkonstellationen 00-talet och som bonus också ett dansigt gig med fina huvudakten Raketklubben (Dalarna).

När Moa Hurtig sång, och Erik Hörnsten, gitarr (samt förstärkningar på trummor och bas) kliver upp på ett av Stockholms mysigaste scener, outar Moa att hon är nervös. Och trots att erfarenheterna finns där från hyllade Katohjärta så är det sympatiskt att en ny bandkonstellation faktiskt också innebär ny nervositet. 

‍

...en vibb av Ted Gärdestad och något annat diffust från 70-talet... något visinfluerat. Tror det är 00-talets sätt att ofta avsluta sina melodiska strofer med en blå ton ...

Pratet om nervositet till trots, det är ett superstabilt band som står på scenen och kör några låtar för oss, bland annat de fina singlarna ‘Gå’ och ‘Karantän’. Mycket av det sympatiska, raka och enkla går igen från Katohjärta. Och i 00-talets indiesound hör jag även ekon av även äldre tidsåldrar, en vibb av Ted Gärdestad och något annat diffust från 70-talet... något visinfluerat. Tror det är 00-talets sätt att ofta avsluta sina melodiska strofer med en lite blå ton som för tankarna bakåt i tiden. Väldigt fint.

Jag ser fram emot framtida debutalbum där 00-talet kan bredda sin palett av låtar, förhoppningsvis lika skimrande och intagande som hittills.