Karakou släpper '27' - en låt perfekt för pandemi- och skolavslutningstider. Låten är en finmix av ångest och hopp med den karaktäristiska Karakou-ärligheten som går rakt in.
“The 27 Club”. Den ovetenskapliga listan över musiker, artister och skådisar som brann hett och tragiskt checkade ut i förtid vid just vid 27 års ålder. Ni vet, t ex Jimmi Hendrix, Janice Joplin, Jim Morrison, Kurt Cobain och Amy Winehouse som alla hamnat på denna lite tveksamma kultlista. Och även om man kanske inte jämför sig med dom där storheterna, så finns nog många som hållit andan det där året mellan 26 och 28.
...Han får till ärligheten i texten och leveransen så att man tror man klivit rakt in hans uppfläkta bröstkorg.
Kanske 27-klubben är den tydligaste symbolen för människans jag kommer aldrig bli vuxen-ångest, som vi alla går igenom mer eller mindre smärtsamt. I alla fall är det väldigt passande att just Karakou gör en låt om att “...dö på sin 27-årsdag...” För om någon i Sverige idag kan sjunga bräckligt och stort om den riktigt stora ångesten så är det Sebastian Järpehag. Han får till ärligheten i texten och leveransen så att man tror man klivit rakt in hans uppfläkta bröstkorg.
Nu är ju Karakou inte bara Sebastian utan även hans bröder Anton Järpehag (bas, sång) Jonatan Järpehag (klaviatur, dragspel, prodd), Daniel Nikula (gitarr), samt bröderna Joel Sörsäter (gitarr) och Aron Sörsäter (trummor) om jag fått till nuvarande setup rätt. Väldigt mycket familj som Sebastian sagt i en podd tidigare i år. Och det hörs i samstämmigheten och kanske även bidrar till den där ärligheten som resonerar så starkt i Karakous musik.
...Ångest, förlust, hopp. Som skapad för en tid med kravaller, pandemier och lyckorusiga studenter. Och vilken låt. Den går rakt in vid första lyssningen.
Och låten då? Ja nya singeln ‘27’ är både innerlig och storslaget episk. Ångest, förlust, hopp. Som skapad för en tid med kravaller, pandemier och lyckorusiga studenter. Och vilken låt. Den går rakt in vid första lyssningen. Hookiga gitarrer och känslosamma melodislingor med vemodigt dragspel innan låten exploderar i arenamäktiga crescendon '...jag vill känna allt...låt mig få leva en dag till...'. Jag har många gånger häpnat över det 24-karatiga låtskriveriet från Karakou - ingen kan skutta till rätt harmonier och välja precis lagom komplex låtstruktur. Och som jag nämnde tidigare, leverera texterna med full ärlighet i känslodjupen.
Så unna dig att gå ut i solen med den här låten i öronen idag!
