"Vi har ju som roligast på scenen"

Vi gick en promenad med hyperaktuella Karakou på Södermalm i Stockholm för att hitta en plats att spela in en live session. Under promenaden pratade vi om att hitta ny energi till att göra musik, att turnera för evigt och att inte dö på golvet i köket.

‍

Under senaste året har bandet hunnit släppa flera kärleksexplosioner som "Kom över hit" och "Johan och Sofia kyrka" och sångaren Sebastian Järpehags röst är mer desperat än någonsin och tränger in i de djupaste av hjärtan. I våras släppte de låten ”Nästan ingenting” tillsammans med Nadja Evelina, och under hösten släpper de EP:n ”För Evigt”.

Vad handlar plattan om?

— Den handlar om att det tar för evigt att göra klart den säger bandets sångare Sebastian Järpehag lite skämtsamt. En av våra kommande singlar heter ”För Evigt”, vi sjunger ”För Evigt” i slutet. Det är ett outro som är kul att spela live, för man kan sjunga det för evigt.

— Plattan handlar väl helt enkelt om det du Sebbe har upplevt i livet. Berättar Jonatan Järpehag.

— Tänk er det i text: ”Plattan handlar om vad Sebbe har upplevt i livet” inflikar Sebastian och skrattar.

‍

‍

Jag blir lite nyfiken och undrar vad Sebastian har upplevt i livet.

— Det är mycket kärlek. Jag har hittat kärleken, det trodde jag aldrig skulle ske igen. Sen har jag också varit kliniskt deprimerad ett par år, så jag har inte gjort någon musik. Daniel Nikula och jag som började att göra musik har inte gjort musik på svinlänge. Det sista året har vi fått nån slags skjuts och energi igen.

Vi har ändå kämpat och hankat oss fram länge. Vissa perioder har det varit helhjärtat och andra perioder blir det vad det blir

Vad är det som har gett er ny energi?

— Vi signade med skivbolaget Ninetone, en label uppe i Sundsvall, och märkte att vi fick lite framgångar. Det gick bra helt plötsligt. Vi har ändå kämpat och hankat oss fram länge. Vissa perioder har det varit helhjärtat och andra perioder blir det vad det blir, och man bokar nån spelning.

— De låtarna du har presenterat det senaste året, Sebbe, tycker jag har varit bland de bästa hittills. Det finns en ny inspiration liksom. Berättar Jonatan.

Vi har ju som roligast på scenen, det är kul att repa också, men det är nåt med att spela live. Vi ska på en turné i november, vår första stora turné.

Sebastian fortsätter…
— Mm…Ja, lätt. Och sen är det så kul att spela ihop igen. Vi har ju som roligast på scenen, det är kul att repa också, men det är nåt med att spela live. Vi ska på en turné i november, vår första stora turné. Runt i Sverige och snuddar in på Norge och Danmark också, Oslo och Köpenhamn; så det blir en Nordenturné. Vi gör det ihop med tre komiker, så istället för att ha ett förband så kommer vi ha standup. Turnén ska heta ”För Evigt”, så om 10 år så kan vi ju dra ut på den turnén igen och köra.

‍

‍

Hur går det till när ni skriver låtarna?

– Det är väldigt olika. Vi har en låt som heter ”Gruset”, och Daniel skaffade Garageband på en iPad och hade gjort ett otroligt beat – simpelt och fint. Han hade ingen text till den, så jag fick feelingen och skickade tillbaka, sen fick han feelingen och skickade tillbaka en uppgradering.

Hur skriver ni texterna?

— Vi skriver mycket ihop men inte så mycket tillsammans i samma rum. Nån har en idé, kanske bara en vers, det brukar ju vara det vanligaste.

— Du är bra på refräng berättar Daniel och nickar mot Sebastian.

En av låtarna vi spelar in under vår live session är "Golvet i köket" som har en stark refräng och Sebastian berättar lite om låten.

— Det är klassiskt när man är kär. Kär har ni väl varit allihopa? Man kan bli så barnslig, att får man inte svar på sms inom 20 sekunder så tänker man ”Jaha, hon hatar mig…”.

Man kommer ju inte dö, det är bara så töntigt att tänka så. Tittar man tillbaka på när man var så kär, så dog man ju uppenbarligen inte.

På Sebastians jacka har han satt en stor badge som säger "Du kommer inte dö här på golvet i köket” som ett svar på låten.

— Man kommer ju inte dö, det är bara så töntigt att tänka så. Tittar man tillbaka på när man var så kär, så dog man ju uppenbarligen inte. Berättar Sebastian.

‍