Peppig releasefest för ostressade LOFI-nytillskottet Brygga Tio med support av Nites och Felix Ottosson.
När det glimmar till i februari så känns det dessutom extra bra. Den här månaden kräver sina live-injektioner för att bli uthärdlig. Och en glåmig torsdag hamnade jag framför den mysiga scenen på Snotty Seaside - urtypen för mysig kvartersvenue och perfekt för band som ännu inte fyller de större scenerna av sig själva. Hoppas ni förstår hur viktiga ni är för musiken!
Jag hade lockats dit av nya skånska popduon Brygga Tio och deras release av debut-EPs Solsyster. Men fick även två unga lovande popprojekt på köpet.
Öppnade gjorde Felix Ottosson, en pop-trubadur på tillväxt som med fin pondus levererade vardagsfilosoferande texter om livet i Stockholm.
Akt två var unga duon Nites (Lukas Appelquist och William Rundström) som beskriver sig som melancholic millennial pop, vilket är spot on även om Nites soundmässigt förvaltar ett betydligt äldre arv. Och det här fångade direkt min uppmärksamhet.
Soundet är sprunget ur 80-talssynten med soulstinna vocals balanserade med lagom dos mörker och återhållsamhet. Det är luftigt, det har swag. Lyssna t ex på Behind the wheel:
Låtarna är bra. Svänget och prodden har en stadig självklarhet och framförallt - killarna i bandet har ett härligt samspel på scen som man bara får till om man verkligen äger det man gör. Nites kommer vi höra av framöver, var så säker! (Profet MGMT har Nites i sitt stall och stod också för det uppskattade DJ-setet signerat Duo Jag).
En värmande indiecocktail av lugn, förståelse och hopp"... "stora reverb och mycket plats för finstämda gitarrtoner och minnen från bitterljuva efterfester.
Kvällens releaseakt och huvudfokus Brygga Tio äntrade scenen med Felix Hessel och Kristofer Krook. Och här kommer botemedlet mot februariångesten. En värmande indiecocktail av lugn, förståelse och hopp. EPns öppningsspår är stora reverb och mycket plats för finstämda gitarrtoner och minnen från bitterljuva efterfester. Är påtagligt svag för vokalister som sjunger med skånsk brytning och dessutom har Felix en uttrycksfull och välbalanserad stämma. Kristoffer adderar vackra organiska vrakspillror från synten och helheten är behaglig indiepoesi av högsta klass (de något enkla texterna till trots).
Första låten är en påtagligt långsamt eftertänksamhets-smycke. Dansbandsdrömmar tinar sakta februarikänslan och en eloge till Brygga Tio som vågar bjuda in tystnaden med så öppna armar i musiken. Låt två Jordgubbshåret är en fin duett med fragil sång av Viktoria Möller och jag får nästan Counting Crows-vibbar. Sista låten Solsyster är mer upptempo och riktigt catchy med peppig, malande basgång som obönhörligt får igång livsviljan.
EPn är en fin helhet produktionsmässigt med utsökt urval av skeva ljud i kombination med sväng och som sagt, den där skånska vokalen som är så svår att värja sig mot. Ser fram emot ett helt album vad det lider från denna intressanta nykomling.
