En maratonlång skräcksaga om dyra samarbeten och artistisk integritet, om visioner och panikångest, men med ett oerhört vackert slut. Lovisa på SAVANT pratade med Maria Lindén i I Break Horses om hur hennes nya album ‘Warnings’ kom till.

‘Warnings’ är en skimrande resa genom hjärnans känsligaste områden. Ena sekunden tycks  man befinna sig i en creepy independentfilm från 1982, nästa återupplever man det desperata ruset av sin första omöjliga kärlek. Det är dånande vackert och du tillåts surfa på I Break Horses distade glitterharmonier riktigt, riktigt länge.

Det här låter väldigt  pretentiöst, men jag har alltid försökt fånga någon slags himmel och ta ner till lyssnarna.

Det tog sex år för Maria att färdigställa albumet ‘Warnings’, en lång resa kantad av kraschade hårddiskar, oförenlig personkemi, omtag och ångest.  Dyra studioinspelningar kastades eller klipptes om i multipla nya versioner.

Det låter ju ganska fruktansvärt?

Ja, jag har gråtit många gånger under den här resan. Och att det blev så här är väl en kombination av att jag är perfektionist och kontrollfreak, och att jag hade lite otur med samarbeten som inte funkade.  

Det här låter väldigt pretentiöst, men jag har alltid försökt fånga någon slags himmel och ta ner till lyssnarna. Jag har ju en väldigt tydlig idé av vad jag vill förmedla. Men det är också så himla lätt att fastna däruppe! Så extremt ensamt att sitta där själv med sitt eget psyke. Så jag ville verkligen prova samarbeten för att komma ur den bubblan.

Han lyssnade med stor ödmjukhet in alla mina idéer och det var så himla skönt. Men han måste varit fruktansvärt trött på mig efteråt! *skratt*.

Men det gick inte som du tänkt dig?

Nej, jag åkte t ex till England och mixade med en person som var jättedyr. Och vi kunde inte samarbeta alls. Jag fick total panikångest, men slängde ändå alla mixarna och började om. Igen.

Tillslut hittade jag till Cris Coady (producerat Beach House, TV on the Radio, Yeah Yeah Yeahs m fl). Han lyssnade med stor ödmjukhet in alla mina idéer och det var så himla skönt. Men han måste varit fruktansvärt trött på mig efteråt! *skratt*.  

Så jag har verkligen bara mig själv att skylla att det tog så lång tid. Jag hade säkert kunnat ta hjälp av någon slags kognitiv terapi för att inte fastna på det där sättet. Samtidigt är det ju terapi för mig att sitta och greja med saker i oändlighet.

...jag kan inte vattna ur musiken bara för att vara medgörlig.

Men är det inte så att den kreativa processen måste få vara precis sådär jobbig? För utan dom där plågsamma omtagen så vet man aldrig vad ens baby kunde ha blivit, vad den fulla potentialen faktiskt var?

Exakt så är det. Men jag hade lätt kunnat hållit på i 5 år till så det är såklart en avvägning. Men det finns inget annat sätt för mig att jobba på. Jag är glad att jag fick göra om, och göra om, och göra om. Jag är tacksam att mitt bolag lät mig ta den här tiden.

Mitt mål har alltid varit att de som är ämnade att lyssna på min musik hittar till den. Sen om det är tio personer eller hundra - det spelar ingen roll. Men jag kan inte vattna ur musiken bara för att vara medgörlig.

‍

Temat för skivan är “forcerade relationer mellan trasiga människor” och varje låt är en varningssignal att något inte är rätt. Den vinkeln kommer från filmerna. 

Berätta lite om den kreativa utgångspunkten för ‘Warnings’.

När jag började med den här skivan så var tanken att den skulle bli helt instrumental. Jag älskar film och utgick från några av mina favoritfilmer. Jag loopade dom utan ljud och skissade på sound till bilderna.

Temat för skivan är “forcerade relationer mellan trasiga människor” och varje låt är en varningssignal att något inte är rätt. Den vinkeln kommer från filmerna.

Den presenterades som “en sjuk film om sjuka människor, för sjuka människor” *skratt* och jag dras väl till sånt helt enkelt. Och helt klart har det påverkar hur skivan låter och texterna.

Ja det där blev jag jättenyfiken på. Vilka filmer?

Bl a kollade jag mycket på 'Bad Timing' känner du till den? Visuellt supersnygg, och jättekontroversiell när den kom. Den presenterades som “en sjuk film om sjuka människor, för sjuka människor” *skratt* och jag dras väl till sånt helt enkelt. Och helt klart har det påverkar hur skivan låter och texterna.

Andra filmer jag loopade var 'Blow up', 'Images' och 'Three Women' samt 'Pastoral: To Die In The Country'. Jag har aldrig gjort så förut. Tagit inspiration så direkt från något visuellt.

'Warnings’ är en skiva för tålmodiga lyssnare som orkar resan från början till slut. Den blir bäst så. Och jag hoppas verkligen att man orkar.

Du tycks vara kreativ på väldigt många olika nivåer och då är säkert val av kreativ process också viktig.

Ja man behöver hitta nya sätt att vara kreativ. Jag går aldrig tillbaka och lyssnar på något gammalt jag gjort - det pallar jag inte. Jag måste vara i nuet och gå på känslan jag har för stunden. Jag måste jobba så. Jag tycker det typ är det tråkigaste som finns med artister som gör samma skiva om och om igen.

‘Warnings’ är en skiva för tålmodiga lyssnare som orkar resan från början till slut. Den blir bäst så. Och jag hoppas verkligen att man orkar.

Men sen blev jag ju förbannad när media ofta tagit för givet att det är mannen som är producenten. Jag har ofta reducerats till “sångerskan”.  Och det är egentligen mitt sista instrument.

Det är ett så självklart fokus på dina visioner så jag måste fråga. Är I Break Horses verkligen en duo?

Ja det är ju jag som skriver, spelar och proddar, men sen hjälper Fredrik Balck till att förädla texterna plus att han spelartrummor. Fredrik har en otrolig känsla för språk och kan styra texterna mot det mer poetiska. Och det har varit en trygghet att presenteras som en duo.

Men sen blev jag ju förbannad när media ofta tagit för givet att det är mannen som är producenten. Jag har ofta reducerats till "sångerskan”. Och det är egentligen mitt sista instrument.

Jag har jobbat så hårt och i så många år att lära mig tekniken och nörda ner mig.  Produktionen är ju en jättestor del av I Break Horses. Och då vill man inte bara bli kallad “sångerskan” (no offence alla grymma sångerskor såklart!). Så var det i alla fall för sex år sen och nu känns det väldigt viktigt att få fakta rätt.

...jag är en loopande person som inte sover. Jag kollar mycket på film också, och har ett dagjobb där jag arbetar med siffror .

Hur vilar du från dina intensiva kreativa perioder?

Det är ett år sedan skivan blev klar och jag behövde verkligen den här konvalescensen. Jag orkade inte ens lyssna på musik ett tag. Men nu har jag faktiskt börjat skriva lite nytt.

Sen tar jag väldigt långa promenader och rensar huvudet (jag är en loopande person som inte sover). Jag kollar mycket på film också, och har ett dagjobb där jag arbetar med siffror. Som motvikt till det introverta artistiska nörderiet har jag det monotont vardagliga - siffrorna och promenaderna!

Vi avslutar intervjun och jag återgår till att lyssna på ‘Warnings’. Maria månne skriva sorgliga betraktelser över människans skröplighet, men hon skapar sin filmiska musik med harmonier fyllda av envist hopp. Som när du inser skönheten i solens förstastrålar efter nattmaran. Eller stunden när du andas in djupt inför det där svåra, men ännu inte andats ut. I dessa svårfångade och mångfacetterade känslotillstånd försätter mig I Break Horses musik. Tack! <3