Det var en gång 2012 och något stort skulle ske, en ny big-bang explosion ägde rum och ur den föddes Solen. Det självbetitlade debutalbumet landade där i våra händer och 2014 kom ”Till dom som bryr sig”, ännu en big bang, 2017 sa det pang igen i form av ”Känslor säljer/ Miljonär”, båda albumen blev Grammisnominerade och allt verkade gå bra för Solen. Men sen blev det tyst.
Tills idag. Somliga, möjligtvis samtliga, av oss har skrikit ”Bär mig” sedan 2012 och nu kommer det efterlängtade albumet ”Totalmusik” genom Playground Music. Jag ryms nästan av samma känsla som på juldagen när alla ens gymnasievänner likt flyttfåglar flyger hem en stund.
Det är tydligt att Solen har tagit sin frånvaro med ro, för de har jobbat på precis varje liten komponent - texterna är större, variationen är bredare
Det är tydligt att Solen har tagit sin frånvaro med ro, för de har jobbat på precis varje liten komponent- texterna är större, variationen är bredare. Vi har med spänning följt bandets inlägg likt biografier på Instagram i form av ”Det här har hänt”, ”Vad var det som hände”, ”Vad är det som händer”, ”Har det verkligen hänt?”. Det var en spännande berättelse, stundtals sorglig, där bandet uppdaterade oss kring de senaste tre åren med bild, text och film. Vi fick komma bakom kulisserna och vi fick ta del av pauser, flytt och möbler, och Olles flytt till Berlin- och så plötsligt ljuset och solen igen, alla hemma och allt tillbaka. Och så dippen igen. Och så lämnar Olle bandet. Bandet drabbades av delade tankar och åsikter, skulle de orka fortsätta, var det ens kul längre? De landade tillslut i att köra på, ”de har ändå inget annat för sig om dagarna”.
Jag tänker inte dra några paralleller mellan Solen och the band that should not be named (det är redan gjort och jag börjar ana en viss trötthet från bandets sida). Solen är helt enkelt något helt eget. En grupp på ett helt självklart sätt dragit fram en prispall på någon scen någonstans och så har de klivit upp på förstaplatsen. Med all rätt. Där kan de stå och de kan tycka att de är helkassa live och medelmåttiga, men så länge vi får höra Solen och så länge det låter såhär bra- så skall de prisas varje dag. Enligt bandet själva så är det kort och koncist ”pop” de sysslar med, men här finns många genrer att förknippa botanisera bland- någon slags 90-tals grunge, indierock, rock, indie
Solen har blivit äldre, starkare, låttitlarna viskar om en grupp med arroganta rockare som kanske ser lite ljusare på saker och ting nu, ”Mitt nya liv”, ”Länge Leve” och ”Lyckligt Slut” låter ju hoppfullt. Men det är fortfarande möjligtvis Sveriges mest obrydda rockband vi pratar om. De som kanske tappat andan helt av Solens varierande, nya sound (som fått ens intryck att jobba likt bollen i en pingismatch), kan känna sig som hemma igen i ”Snabbare Framåt” och ”Länge Leve”. Men de tio spåren bjuder på en mer spännande resa än det- det är forsaken kärlek i ”Tillsammans”, en slags vilda västern-skildring i ”Gävle” och egentligen allt där emellan.
”Totalmusik” är helt enkelt det som det utger sig för att vara. En totalt överrumplande upplevelse som vi hungrat efter. Jag tror vi alla kan enas om att Solen är förlåtna, den totala radiotystnaden och sedan plötsliga livstecken. Ni är förlåtna, men lämna oss aldrig så igen
