Förra helgen var vi på by:Larm i Oslo, som är ett perfekt tillfälle att upptäcka ny musik. Det var närmare 200 liveakter, som kan kännas mycket att ta in, men eftersom det är en showcasefestival och de flesta akter bara är 30 minuter långa så hinner du se många spelningar.

Vi är några i redaktionen som har spenderat många år i Oslo, otaliga nätter på Blå, Revolver, Ingensteds, The Villa och klämt ett par hundra pizzor på Villa Paradiso. Oslo är en stad där allt rör sig, alla är på väg, ingenting fastnar, lite som “what happens in Vegas” – fast Oslo. Det är en stad som alltid varit full av livespelningar och bra kulturliv, vilket vi fortfarande känner när vi nu går nerför backen till kulturella undergroundområdet och Blå.

Vi missade tyvärr Giant Swan och Nicole Sabouné som spelade redan på torsdagen. Den första akten vi ser är KÅRP på Vulkan på fredagen, det hade inte hunnit komma så mycket folk till lokalen än, men de som var där förstod snabbt att det var något speciellt när Anna-Marias röst stormade ut i lokalen och lät utomjordiskt bra.

Vita Bergens sångare William Hellström sjunger, slår stenhårt på trumman som han har med sig framme vid mickstativet och öser på allt han har inför Vulkans publik. När han inte spelar på trumman eller sjunger i micken springer han runt på scenen och dansar, säger något till publiken då och då samtidigt som han har trumpinnarna i bakfickan på jeansen. På tal om jeans och kläder så är det tydligt att både William och resten av bandet har ett modeintresse, både de och danska bandet Goss sticker ut i sin synk mellan klädvalen och framträdandet.

Danska Goss har vi inte sett live tidigare. För oss blir Goss en av de största överraskningarna på by:Larm när de spelar på Pokalen. Det första vi lägger märke till är deras perfektion till outfits. Alla tre i bandet känns väldigt synkade. Det är avslappnad tailoring stylad med sneakers eller boots. Känns typiskt Danskt och väldigt inspirerande. I ”Fighting for the gospel” har sångaren Mads Damsgaard har en otrolig närvaro. Han vill att publiken ska komma närmare scenen. När alla står som i en och samma ”klump” blir stämningen något helt annat, vi är på samma fest allihop. I en av de andra låtarna sjunger Mads väldigt intimt till en av personerna i publiken. I en annan låt hoppar han upp på axlarna på en annan person och dansar med i den gungande publikens takt.

Augustine börjar lugnt och avskalat på piano med låten ”Slacks” som försätter Vulkan i Oslo i ett meditativt tillstånd. Det är så fint när Augustine sjunger att hela publiken tystnar. Sångaren fortsätter sen med ett lite högre tempo på gitarr, uppbackad av sitt band . I "Luzon" kommer Augustines sound fram där han skiftar mellan sin falsett och mörkare toner.

Ett annat band som vi upptäckte som vi verkligen ska hålla ögonen på är brittiska Porridge Radio som var en stor snackis i minglet på by:Larm.

Festivalen avslutades på Vulkan med Kite som öppnar upp med "Up for Life", och spelar både "Dance Again" och "Jonny Boy" för att avsluta med fängslande och domedagsljudande "Nocturne”. Efter att ha sett dem på mäktiga Kungliga Operan i Stockholm så var det kul med kontrasten att se duon göra sitt minimalistiska och samtidigt maxade uttryck där varje detalj signerar det som är Kite.