Tjugoåriga Marie Ulven, kanske mer känd som girl in red släppte tidigare i veckan singeln "i'll die anyway.". Marie som själv producerar, spelar och skriver har gjort sitt sovrum till en hitmaskin med start 2017, och visar ännu en gång på att hon gör det bäst själv. ”i’ll die anyway.” skriker ljuva och blommiga indiebedroomtoner sällskapade av blödande gitarrer.
Trots att hennes tidigare låtar varit avslöjande om depression, tjejer, olycklig kärlek och lycklig kärlek, så är den nya singeln enligt Marie själv den mest ärliga hon släppt.
Trots att hennes tidigare låtar varit avslöjande om depression, tjejer, olycklig kärlek och lycklig kärlek, så är den nya singeln enligt Marie själv den mest ärliga hon släppt. Och resultatet är en tragisk text om att inte känna sig tillräcklig eller någonting alls, och att se döden som en ursäkt till att inte se framåt. Men trots dystra ord och allvarsamhet så lyckas hon ändå behålla det där typiska ljudet som hon besitter – jag vet inte vad som gör det – om det är musiken, texten eller rösten själv, men hon visar ännu en gång att hon platsar bland stora namn; Clairo och Mac DeMarco är bara två exempel.
Och så sitter man där i sitt eget sovrum och tänker att någonstans i vårt lika avlånga grannland, bakom fjordarna och dyra pizzor sitter ett musikaliskt geni i sitt
Naiva ord och tankar som kommer direkt från en tjugoårings tilltrasslade hjärna (jag vet – jag är själv där) sällskapas av musiken och det går så bra ihop, och resultat får mitt lilla indiehjärta att slå jättefort och jättehårt. Och så sitter man där i sitt eget sovrum och tänker att någonstans i vårt lika avlånga grannland, bakom fjordarna och dyra pizzor sitter ett musikaliskt geni i sitt och plockar lite på en gitarr och får fram ett resultat som får en att vilja sno varenda plagg ur närmsta Urban Outfitters-butik och efter det röka tretusen cigg på någons hustak och vara sexton-sjutton år för alltid.
Men jag är inte den som snor och dessutom är jag tyvärr inte sexton år längre, men tack Marie Ulven för att du får mig att tro att jag är lite mer än vad jag är och tack för att jag får leva i den lilla bubblan så länge du fortsätter göra musik.
