Jag har inte trillat över många som andas mer musik än Robert Serholt. Robert John David är namnet på hans senaste musikaliska projekt som debuterade med ett antal singlar, en EP och ett album 2019. Idag släpptes hans andra album Livet är enkelt och imorgon streamar vi hans releasekonsert här på SAVANT. Vi möts över en kopp te för att prata lite om albumet och vad som lett upp till det.
Du har en bakgrund i många olika band. Hur träffades ni som utgör Robert John David idag?
– Jag och Fredrik som spelar klaviatur i RJD är bröder och har haft band ihop sen vi var 12 typ. Jesper som spelar bas var med i ett av våra gymnasieband, Hägring. Vi spelade prog, Dungen-inspirerad 70-talsmusik. Anton var med i ett annat band vi hade, Fifarock. Så jag har spelat ganska mycket med Anton, Jesper och Fredrik. Hanna Helperin är ett nytillskott i RJD, hon spelar saxofon med oss. Det är ganska skönt att få in något nytt och ändra den sociala konstellationen lite grann.
Hur är det att spela i band med sin brorsa?
– Det var väl ganska tydligt förr i tiden att han var min lillebror, men vår relation har blivit jämställd på senare dagar. Han är ett geni skulle jag säga, jag hade inte jobbat med honom bara för att han är min bror!
Du skriver så otroligt mycket musik. Vad får dig inspirerad och vad håller dig motiverad?
– Mitt ständiga grubblande. Jag tänker och analyserar mycket, så när jag pratar med människor och kommer fram till saker som har ett djup eller kanske pratar om ett ämne som får mig att tänka lite extra kan jag känna att det är värdefullt. Det kan också vara att det finns en finurlighet i det, ett kul problem eller något liknande. Jag lägger det någonstans och sen när jag har tid och lust så tar jag gitarren och skriver om det. På vardagarna jobbar jag som studievägledare och det är väldigt inspirerande på många sätt. Jag vägleder 14-15-åringar vidare i livet och där stöter jag på väldigt mycket intressant. Människors öden är en oändlig källa till inspiration. Hittills har jag inte stött på en vägg. Jag sätter ingen press på att skriva, det är typ det jag tar till hemma när jag har tid och känner mig lite rastlös men ändå vill ha ut något värde ut dagen. Det var längesen jag tog gitarren och kände “nej, inte idag”. Och sen jag skiftade till att skriva på Svenska med RJD har det bara flutit på. Tidigare när det var på Engelska har jag ofta fastnat i textskapandet. Jag är väl helt enkelt normalbegåvad i Engelska som vilken svensk TV-spelspojk som helst.
Vad ligger bakom titeln “Livet är enkelt”?
– Jag var tvungen att komma på en bra albumtitel och grubblade mycket på det. Första skivan heter ju Nr. 1 av en anledning. Jag tycker det är svårt att sätta namn på en samling. Men i fokusspåret till skivsläppet, I min cykelkorg, sjunger jag “Livet är enkelt när man har det bra, livet är bättre när man är glad”. Men livet är ju inte enkelt, hehe.
I min cykelkorg, sjunger jag “Livet är enkelt när man har det bra, livet är bättre när man är glad”. Men livet är ju inte enkelt, hehe.
Så du skulle inte säga att skivan handlar om just det då?
– Skivan behandlar frågor som berör oss skulle jag säga. Jag sjunger om existentialism, religion, individualism med mera. Ta individualismen, man ska klara sig själv liksom. Det är inte så gött att vara ungdom och inte ha något. Allt bygger på självförtroende för att lyckas och må bra.
Skulle du säga att du haft bra självförtroende under livet?
– Ja. Tyvärr är jag ju en av dem som har varit lite uppblåst som barn. Jag växte upp frireligiöst på en friskola med mycket familj runt omkring mig. Jag kände att jag var bäst, snyggast och starkast och då blir man ju ganska självsäker. Men någonstans blev jag ödmjuk, eller jag har kanske alltid varit det egentligen. Det här får man ju inte säga egentligen men det ligger nåt i det. Jag har stött på mycket skit i livet men ändå mått bra.
Det låter härligt.
– Det är det. Jag önskar man kunde portionera ut självförtroende lite mer rättvist. Då hade samhället varit mer rättvist.
Tillbaka till skivan! En låt på skivan har du inte skrivit, Det finns en plats. Hur kom det sig att den fick vara med ändå?
– Vi var och spelade in i Redbell Studio i Horred, en väldigt kär vän har den studion. Min äldsta bror Linus var med som ljudtekniker och skulle komma på lördagsmorgonen. Han skickade ett röstmemo med en låt som han skrivit samma morgon. Vi gillade den väldigt mycket och valde att spela in den!
Det är ett gäng riktigt fina omslag som pryder dina låtar. Vem ligger bakom dem?
– Det är min flickvän Frida! Jag har försökt ge henne ganska fria tyglar, men ibland har ändå lagt mig i lite grann i färgsättning och så. Alla omslag går att köpa som prints via mitt skivbolag LMH Records (lmh.me) .
Du har samlat på dig fler än 200 liveframträdanden, hur gick det till?
– Ja jag slutade räkna efter 200, vilket var ungefär 2 år sedan! På gymnasietiden gigade vi varje helg med Trampstamp. Vi åkte runt och spelade på fritidsgårdar med mera och tillslut nådde vi en nivå där vi kunde ta bra med gage. Vi spelade hela tiden, helt sjukt. Jag hade inte tid för något annat.
Sett till musikbranschens olika grenar, är det liveframträdandet som är viktigast för dig?
– Ja, speciellt nu när jag har fått fram texter jag vill framföra. Det är tråkigt nu när livescenen är icke-existerande såklart, men jag tänker att mitt liv inte bara är musik. Man får göra det man mår bra av, och då är det ju bara att acceptera liksom. Det går tid åt musikbiten ändå, planera livestreams med mera.
Är du något du vill folk ska ha med sig innan de lyssnar på ditt album?
– Jag tror att man kan hitta det mesta i den här skivan. Det kan ju vara svårt att göra musik till en del av sitt liv, men jag önskar att folk ska ge den här skivan en chans!
Hur ser framtiden ut för Robert John David tror du?
– Vi har bokat in nästa studiosession, så utan att säga för mycket så ska vi spela in en till skiva.
