Tvärvägen släpper sitt fjärde album – 'At rest and in motion', och bjuder in oss i ett lugnt universum med små, ljusstarka berättelser. 

Tvärvägen är Henrik Öhbergs soloprojekt - döpt efter en liten gata i Gustavsberg och på tvärs mot intensiteten i dagens musik. Och hans djupdyk i det enkla har varit framgångsrikt; under 10 år har Tvärvägen skapat sig ett namn i en växande genre för eftertänksam musik. Och tycker man att vissa låtar känns märkligt bekanta så kan det vara pga SVTs flitiga användning, både redaktionellt och i dokumentärer.

– Jag tycker om musik som på ett plan står stilla, säger Henrik. Musik som inte har ett så tydligt narrativ… mer som rum man gå in i. Där tystnad och mellanrum får ta stor plats. 

‍

Och Tvärvägen är just det; små genomtänkta melodier som ges stort utrymme. Absolut inget svårlyssnat, men som kanske kräver att man stannar upp. Och luftigheten bereder plats för musikaliska nyanser som ofta drunknar i en mer komplex instrumentering.  

Hjärnans associationssystem tycks gilla den där luftigheten och hittar snabbt bortglömda minnen och känslor. Senaste skivan ‘At rest and in motion’ tycks spelas upp inne i hjärnan på mig.

Mikrofonen hör saker man missar med öronen….man kan liksom inte ha huvudet så långt in i ett piano!

När jag träffar Henrik så kommer vi att prata om merparten av nyproducerad musik idag. Om hur den är producerad och komprimerad. Och är det mesta man hör på maxvolym så räcker det att göra något på lägre volym för att sticka ut. Henrik förklarar att han jobbar så rent bokstavligt. 

– När jag t ex närmikar upp ett piano och spelar in på låg volym (och sen höjer) har jag fångat en dold klangvärld! Mikrofonen hör saker man missar med öronen….man kan liksom inte ha huvudet så långt in i ett piano! *skratt*

– Jag utforskar och får till slut en tydlig känsla för om det låter Tvärvägen eller inte. Det blir en ren efterhandskonstruktion… Det är tydligen mitt arbetssätt!

Just den speciella närheten till instrumentljuden går igen i hela Tvärvägens produktion.  Och på senaste skivan var det extra viktigt att alla instrument spelades (även de elektroniska) för att verkligen skapa ett gemensamt språk för ljuden. 

Eftersom inga rytminstrument används blir också rytmen i melodierna central. Henriks sätt att skriva melodier gör att man aldrig uppfattar musiken som långsam. Små krumbukter och skiftningar bygger pigga melodier som känns lika självklara som behagliga. Men annars finns inte mycket av format eller processtänk när Henrik jobbar fram låtarna. Han framhärdar att hans skrivarprocess är väldigt intuitiv. 

– Jag utforskar och får till slut en tydlig känsla för om det låter Tvärvägen eller inte. Det blir en ren efterhandskonstruktion… Det är tydligen mitt arbetssätt, skrattar han. Och i arbetet med ‘At rest and in motion’ så gick en drös ambitiösa låtar i papperskorgen då de inte var Tvärvägen nog. Men stickspåren hör till i kreativt skapande. 

Det finns många som gör avskalad lugn musik, men Henrik gör det med en alldeles speciell musikalisk finess. Ett tidlöst minimalistiskt signum med stort skönhetsvärde

Dom vackra låttitlarna är också rena efterhandskonstruktioner (vilket låttitlar ofta är). Henrik strävar efter att skapa en inneboende poesi och anknytning till låtens kärna (Exempel: ‘The Size, Shape, Weight and Center of Gravity’), och med sånglösa låtar gör han därmed det mesta av det minimala litterära utrymme en låttitel är. Två låttitlar handlar om att göra utrymme för ett eko. Dvs just dom där mellanrummen som Henrik är så intresserad av och som är centralt för soundet i Tvärvägen. Visst, det finns många som gör avskalad lugn musik, men Henrik gör det med en alldeles speciell musikalisk finess. Ett tidlöst minimalistiskt signum med stort skönhetsvärde (tänk Jan Johansson).

‍

Under releasen för ‘At rest and in motion’ på Larrys Corner, får den månghövdade publiken uppleva det vackra i mellanrummen live. Instrumenteringen är piano, dragspel, akustisk gitarr, sampler, analogsynt och av central betydelse även ett Moogerfooger analogreverb och ett fjäderreverb, som skapar fantastiskt mångfacetterade mellanrum! - vi hör ju i princip lika mycket efterklang som toner under setet. Med på scen och spelar är Petter Lindhagen (från Tired tape Machine och San där även Henrik ingår).

Jag ser att många med mig blundar under spelningen. Och man triggas att blicka inåt. Tvärvägen blir ett tryggt återhämtande känslobad att sänka ner sin överexploaterade hjärna i. Och vem behöver inte det i dessa tider?