Sommar 2021, kommer vi ut ur isoleringens tryckkokare snart? Tanken på fest och frihet svindlar, men hur mår vi egentligen? I en tid som tvingat oss att stanna upp, tecknar Stilla Havet ett ögonblicksporträtt av våra ångestridna hjärnors topografi. Det nya albumet “Samtiden Sliter Oss Isär” är en dansant terapisession med idel mörka facetter. SAVANT träffade bandet för en pratstund om likriktning, scenbränder och konstens roll i en udda och osäker tid.
En förvrängd spegling av 80-talet in över vår tids urbana värld. Så låter Stilla Havet för mig. Låthantverket är utmärkt. Syntarna pulserar energiskt genom mörka reverb och geometriskt trygga låtstruturer. Texterna är skoningslösa poetiska projektiler levererade med Elias uppfordrande röst (central för Stilla Havets ljudmässiga identitet). Soundet är eget, men harmonier och trumljud triggar bitterljuva minnen från ett förflutet dansgolv.
Stockholmstrions senaste skapelse “Samtiden Sliter Oss Isär” ges ut på blodröd transparent vinyl i mörkt omslag med blodsplatter och 80-talsgeometri. Elias Eriksson, August Borg och Jeanette “Nettan” Axlander har också bytt de tidigare vita kavajerna mot svart. Den förra skivan i vitt var också rätt mörk. Är hoppet helt borta nu, hinner jag tänka på väg mot intervjun.
Det blir en öl och lite prat på trottoaren innan vi går in i mörkret för att plåta. Energinivån är både hög och avslappnad. Det märks att Elias, August och Nettan känner varandra väl, de fyller i varandras resonemang närmast sömlöst. Alla turnénätter i Östeuropa har gissningsvis haft en sammansvetsande effekt.
SAVANT: Jag gillar verkligen när man som lyssnare får kliva in i en mångdimensionell värld där texten, musiken, estetiken, uttrycket på scen, där allt det samverkar. Så var det med er förra skiva “Brinnande Horisont” och så tycks det vara med “Samtiden Sliter Oss Isär” . Det är roligt när artister vågar bli så ambitiösa.
Elias: Vi jobbar så. Vi vill verkligen lägga allt vårt krut på att bygga en solid helhet.
August: Vi går all in! Och bara ett och ett halvt år efter förra albumet har vi faktiskt lyckats skapa ett nytt allkonstverk. Ambitiöst... eller nästan pretentiöst.
Bandet berättar att det var Corona som öppnade möjligheten för den snabba processen. En lång radda gig ställdes in och de började skriva låtar istället. Ett mail på vinst och förlust till Jack Milwaukee (M!R!M ) resulterade i ett ja, då han också fått sin turné inställd. Nu hade man dessutom en producent till projektet. Gick det nästan för lätt?
Förr försökte man stå i baren på Södra Teatern och snacka med någon ...Ska du inte producera vår nästa skiva? Det var nästan enda sättet. Allt hände på krogen!
Elias: Det är faktiskt lättare att få kontakt med folk nu under pandemin. Folk svarar när man hör av sig!
August: Ja förr försökte man stå i baren på Södra Teatern och snacka med någon “...Ska du inte producera vår nästa skiva?”
Elias: Allt hände på krogen!
August: ...och sen rann allt ut i sanden!
Elias: Nu händer det på Insta… det är mer stabilt. Allt finns där i text, svart på vitt.
SAVANT: Ni har ju skrivit det här albumet hemma, dvs väldigt annorlunda från förra skivan där låtarna kommit till lite varstans (i Pyongyang, New York och Paris) Hur har det påverkat det kreativa?
Elias: Jo det har varit annorlunda. Skönt. Enklare. Dom här låtarna hänger ihop på ett annat sätt. Den metod vi körde på förra skivan funkar bra.
SAVANT: Metod?
Elias: Att man i ett tidigt stadium vet vad man vill med låten. Var den ska landa. Vi jobbar ju elektroniskt så det kan bli tungt att byta ut saker. Men vi har hittat ett sätt att gå rakt fram mot målet. Vi har ett grundpaket som är satt.
August: När man kontrollerar det praktiska runt omkring så kan man fokusera mer på text, melodi, arrangemang... ja helheten.
Att inte lyssna på texten det är ju som … att strunta i replikerna när man tittar på en film.
SAVANT: Ja mycket syntbaserad elektronisk musik är dränkt i sig själv. Soundet är mäktigt, men har liksom tagit över på bekostnad av låtarrangemanget och kompositionen. Alla lyssnar ju inte på text, men jag gör det och gillar verkligen när alla komponenter i en låt jobbar mot samma mål.
Elias: Ja att inte lyssna på texten det är ju som … att strunta i replikerna när man tittar på en film.
August: Men jag förstår verkligen att det blir så med modern syntmusik idag. Om man har en sån där analogsynt och så börjar man skruva på den… Det är ett kaninhål! Man hittar kanske fantastiska ljud, men det räcker ju inte för att skapa en bra låt eller ett bra album.
SAVANT: ...att skapa låten är det som går före?
Elias: Jo det är nog lite olika från dag till dag, men kärnan är nog att låtstrukturen går före.
August: *vinkar* Hej hej!
Liten som spelar bas i Tant Strul går förbi och hejar på August. Hon ska träffa Malena - keyboardist i Tant Strul som dessutom är August moster. Stockholms musikvärld krymper lite och jag börjar fundera på paralleller mellan banden då August flikar in att givetvis har Tant Strul varit en stor inspirationskälla för honom och Stilla Havet.
SAVANT: Hur skriver ni er musik?
Elias: Vi samskriver musiken August och jag. Från början skrev bara jag texterna men nu samskriver vi dom också. Vi har olika infallsvinklar så vi kompletterar varann. Nettan förstärker live på slagverk och sjunger också på skivan.
SAVANT: Så ni skickar fram och tillbaka och mejslar sakta fram låten mellan er? Och det blir inte bråk?
August: Nej vi har släppt all prestige.
August: Att däremot repa fram låtarna vore en garanti för bråk…
Elias:… mellan oss i alla fall! *skratt*
Nettan: Och det är ju elektronisk musik. Den går inte riktigt att repa fram.
August: Precis. Sen ska man ju också översätta den här ganska avancerade ljudbilden till live. Och det är om något en utmaning!
Jag berättar att jag sist såg Stilla Havet på Novotons 15-årsfest på Slaktkyrkan. Med laser och stroboskop var det en mäktig upplevelse.
August: Det var vår premiärspelning för förra skivan!
Elias: Jag minns att vi gick förbi Fagges studio (Daniel Fagerström som proddade förra skivan reds anm) på vägen dit och fixade kablar och sånt i panik! Det är är ju alltid jobbigt att spela i full sättning med den mänskliga faktorn, men det är ännu värre med den tekniska faktorn.
August: *skratt* Vad som helst kan hända!
Nettan: Men man får vara glad om man slipper tampas med CD-skivor i alla fall. I bandet I love you baby - där körde vi tyvärr CD på scen. Inte kul!
August:… locket satt fast med gaffatejp *skratt*
Vi köpte rökbomber från ett pyroteknikbolag i värtan via någon polare. Byggde en avfyrningspedal av en gammal glassburk, en knapp och ett 9-voltsbatteri.
SAVANT: Man undrar ju om ni gillar risktagandet? Turnéer i Vitryssland, farliga lasers och snodda stroboskop på scen?
August: Vi har ju bränt oss på pyroteknik med vårt första band - så det gör vi inte om!
Elias: Marie Laveau i källaren…
August: Vi köpte rökbomber från ett pyroteknikbolag i värtan via någon polare. Byggde en avfyrningspedal av en gammal glassburk, en knapp och ett 9-voltsbatteri. Idén var att vi som final på giget… att alla skulle ta två steg tillbaka och sen trycker basisten på den där och så… PANG! En mäktig final.
Elias: ...Vi kommer till giget, bra stämning mycket folk.
August: Vi är peppade och sen tar det typ 20 sekunder ...innan Elias…*skratt*
Elias: Ja jag råkade trycka på.. *gapskratt*... liksom redan i introt.
August: Anna-Karin stod precis över den där, hon fick ögonbrynen blev helt bortbrända och lite av håret. Dom fick utrymma hela stället…
Elias: Det här var typ dagen efter dom där bombningarna i London också.
August: Det blev brandlarm och utrymning och… ja det var så att säga sista gången man körde pyroteknik! Konstigt att det inte händer mer olyckor… event safety är ju inte högsta prioritet på många klubbar vi varit runt på i t ex Vitryssland.
SAVANT: Tillbaka till andra typer av faror. Om alltså förra albumet var 80-talet, kärnkraftsolyckor, kalla kriget men också överdåd och stora fester. Då är det nya albumet…?
Elias: ...mycket mer inne i huvudet! Corona har gett alla en tankeställare. Det som händer nu är på ett sätt en fortsättning på 80-talets förödelse. Men hot i nya kläder.
August: Nu är vi mycket i bakfyllan efter festen på 80-talet...
Nettan: ...nja Bakfyllan låter lite trött, om man tänker på hur musiken låter!
SAVANT: Ja det är ett jäkla drag på skivan. Jag läste om den förra att ni hade velat skriva musik man vill dansa till. Gäller det också denna?
August: Ännu mer! Vi vill verkligen att folk ska kunna dansa till det här.
Elias: Men om förra skivan var en analys av världen så är den här mer en analys av individen. Beteenden, värderingar…
August: Och 80-talsreferens finns ju kvar, men inte lika uttalad...
Elias: ...nu är vi framme i år 1989 kanske *skratt*
August: 80-talet var ju aldrig så mycket 80-tal som i början av 90-talet! Och det som intresserar oss med 80-talet är ju dubbelheten. Porschebilarna, vida kavajerna, yuppinallen, men också den mörka bodysynten och dansgolven där den mörka musiken frodades. Man började laborera med den totalitära estetiken, nazistlooken. Vi hade också kunnat testa det, men det kan man inte riktigt idag.
Nettan: Nej idag går det inte, men då hade man liksom inte riktigt koll på samma sätt som idag.
SAVANT: I konsten ska man ju kunna leka med alla sorters symboler och utforska olika facetter i det mänskliga beteendet. Visa fenomen ur nya perspektiv. Det är ju en jätteviktig utgångspunkt för konsten - att kunna vara en orädd samtidsspegel.
August: Fast idag känns det perspektivet väldigt frånvarande i kulturen.
Nettan: Det är väl för att vissa symboler är så jävla laddade fortfarande.
Ju tyngre äkthetsfilten lägger sig över konsten, desto mer likriktade blir uttrycken.
August: Det förstår man ju att vissa symboler och uttryck är laddade, men normen om det självupplevda och det äkta är en del av problemet här. Vi försöker ju skapa ett verk som står utanför oss som personer. Och det är något som jag upplever är väldigt ovanligt idag! Normen är att man ska skapa äkta berättelser utifrån en själv och då blir det väldigt svårt att laborera med… ja, till exempel en SS-uniform.
Nettan: Det är också underligt att prata om äkthet med tanke på att så mycket musik idag låter precis likadan. Autotune och likriktat etc.
August: Ju tyngre den äkthetsfilten lägger sig över konsten, desto mer likriktade blir uttrycken.
Nettan: Många svenska artister som sjunger på svenska låter ju oerhört lika, de sjunger på exakt samma sätt. Samma tempo, samma frasering.
Elias: ...lite som en guldrush där alla jagar samma sak.
SAVANT: Det är en industri. Och analyserar man dataströmmarna så framgår det ju exakt vilken typ av låtar som går hem på olika marknader, vad som kommer med på topplistorna osv. Och det är sen så musiken skrivs. Man vet vilket BPM man behöver ligga på.
August: Det leder ju bara till en total likriktning. Det är döden för alla kulturella uttryck.
SAVANT: Det måste kommer en backlash eller en motståndsrörelse till allt detta tillrättalagda.
August: Vi snackade ju om hopp förut...och motstånd mot etablissemanget. Det har ju alltid varit ett starkt ideal hos de unga. När man växer upp vill man slå sig fri. Nettan du är ju fortfarande där! (Nettan spelar bl a också i cabarépunkprojektet Weimarrepubliken.)
Nettan: Jo, men man undrar var dagens kids är. Man blir ju glad när man ser dom här unga punktjejerna spela på ett bibliotek i LA (The Linda Lindas reds anm) och skriker ut sin protest mot sunkiga killar. Skitbra!
August: Man får damma av punken helt enkelt! Det är iofs lätt att tycka att kidsen borde vara mer alternativa, men man är ju intvingad i en struktur idag. Spotify äger ju musiken och därmed också likriktningen.
Elias: Det vore ju bättre om allt gick tillbaka till det som var förut.
August: Ja fast man vill ju inte heller vara bakåtsträvare, det måste komma något nytt, något bättre.
August: Människor idag vill ha enkla svar. Vi skriver om det i “Dunkar kallt”. Och Politikerna ger förenklade svar. Men kulturen kanske kan också kan ta den stafettpinnen ibland och ge ett annat perspektiv.
Vi är inne på stora, svåra ämnen och intervjutiden närmar sig sitt slut. Jag river fram mina sista frågor för att avsluta på en något ljusare ton:
SAVANT: Vilka är era favoritlåtar på albumet?
Elias: Åh, jag säger “Farsot”. Det är en favorit för i den har vi lämnat vår komfortzon. Den är mer poppig. Sen vår nästa singel “Dimman” för att den är väldigt representativ för hela albumet och hur text och musik samverkar.
Jag är väldigt nöjd med skivan. Det finns ingen värsta låt, den är 6+ rakt igenom.
Nettan: “Jag gillar också “Farsot”. Den är härligt skev på ett äkta sätt.
Elias: ...hmm... det här har vi aldrig pratat om, så det kan bli dålig stämning *skratt*.
SAVANT:.. kanske inte ska fråga om värsta låten då *skratt*.
August: Jag är väldigt nöjd med skivan. Det finns ingen värsta låt, den är 6+ rakt igenom.
Elias: ...fem getingar.
August: ...det här är Clarence Clemons-solot på Jungleland-skivan rakt igenom…sju plus!
Nettan: *skratt*
Elias: Vi hann inte bli trötta på låtarna den här gången. Allt gick så himla fort.
August: Skivan är helgjuten och det känns svinbra. Jag gillar “Dimman” och sista låten, “Öppna sår“ (August börjar rabbla texten: ..kryp tillbaks till hålan du kom ifrån…), sen har vi ju “Dunkar Kallt” också som är en parafras på Tant Struls “Dunkar varmt”.
SAVANT: Den gillar jag!
August: ...blodet är väl lite kallare idag än 1983 när dom släppte den.
Vi kommer tillbaka igen till min inledande fråga om hopp. Och kanske känner vi hoppet som starkast när vi dansar oss svettiga tillsammans. Ja jag tycker att det finns ett driv, en livskraft i den här skivan som katapultar oss upp mot himlen och framtiden i alla fall temporärt i tyngdlöshet. Kanske klarar vi även av landningen om vi landar tillsammans.
Elias: Det har blir mer tydligt nu under pandemin hur dåligt folk mår utan varann och hur ondskefull världen kan vara. Vi har alla dansat till Love will tear us apart en miljon gånger, men jag tror faktiskt att love… will join us.
Stilla Havets album “Samtiden Sliter Oss Isär” släpps på Novoton den 18e juni 2021.