Foto:
Kim Wijk
En helt ny karriär, igen

Några år efter att Kent la ner, startade bandets manager och före detta gitarrist, Martin Roos, sitt instrumentala monotona projekt Byråkrat. Under året har han gjort spelningar runt om i landet med musikerna Heikki Kiviaho (bas), och Mattias Axelsson (gitarr). Detta är andra delen av intervjun med Martin Roos, där vi pratar om inspirationen, musikskapandet, att vara VD på ett offentligt företag och floskler som Tjänstedesign och Kompetensbehov.

Om en Kentkonsert skulle avslutas i ett oändligt outro, så har du soundet av Byråkrat. Det är monoton och pulserade musik som är perfekt att ha i öronen när en sitter på kontoret och behöver fokusera. Vi sitter i Martins studio, där det står gitarrer längs väggarna, böcker, spritflaskor och som bakgrundsbild på datorn har han en "amerikanare", samma typ av bil som pryder omslaget av Kents EP "Om Du Var Här".

Kom starten av Byråkrat. naturligt efter Kents avslut?

— Under de åren man omges av genier som spelar musik, så är det jävligt svårt att ens våga ta tag i det. Det blir nästan lite corny att ”Nu ska jag komma där” liksom. Jag tror att man undermedvetet, kanske medvetet inte ens satt sig vid gitarren eller datorn. Det känns så fjuttigt att jag ska komma med någonting när jag sitter bredvid Jocke liksom.

Jag tror att man undermedvetet, kanske medvetet inte ens satt sig vid gitarren eller datorn. Det känns så fjuttigt att jag ska komma med någonting när jag sitter bredvid Jocke liksom.
Hade du någon vilja att göra musik under tiden med Kent?

— Jag tror inte jag hade den lusten. Utan det kom när jag varit ifrån musikbranschen ett tag, och började iaktta en massa andra saker och få andra inspirationskällor och infallsvinklar.

Martin Roos. Foto: Kim Wijk
Jag började jobba till det och bygga spellistor kring den typen av musik, och så upptäckte jag mer och mer.

— Det började egentligen med att jag började lyssna på helt annan musik, eller kanske inte helt annan, men jag har alltid haft en liten ådra för monoton musik utan sång. Porten in blev Tycho, som jag lyssnade vansinnigt mycket på när albumet ”Awake” kom 2014. En kanadensisk reklamare som först gjorde en massa coola skivomslag och sen började göra cool musik. Jag började jobba till det och bygga spellistor kring den typen av musik, och så upptäckte jag mer och mer.

Det offentliga blir på något sätt mycket floskler, man pratar om utmaningar och kompetensbehov. Man pratar mycket termer och för att se mig själv i spegeln så måste man kommentera det där.

— Sen köpte jag en akustisk gitarr och satte mig och plinka nere i studion, och så blev det någonting. Det blev liksom det där suggestiva monotona, instrumentala som jag hade lyssnat på i några år. Då hade jag inte hittat konceptet, låtarna hade börjat komma och sen började jag betrakta omgivningen där jag jobbar. Det offentliga blir på något sätt mycket floskler, man pratar om utmaningar och kompetensbehov. Man pratar mycket termer och för att se mig själv i spegeln så måste man kommentera det där. Och det här blir mitt sätt att hantera det, den offentliga byråkratin på något sätt.

Martin Roos. Foto: Kim Wijk

— Jag är jätteintresserad av hur man styr saker, hur en kommun styrs och politik, tjänstepersoner och ägardirektiv. Nu kommer fina ord men; styrkedjan, är jävligt spännande med styrelse, nämnder, kommun och invånare. Hela det systemet är jävligt komplext. Vi som jobbar inom det offentliga har nog det absolut mest komplexa uppdraget man kan ha. Du har så många runt omkring dig som har en åsikt om allt, och också har rätt att ha en åsikt. Jobbar du i ett privat företag så är det liksom ägaren, sen är det tyst.

Sen är det så mycket andra viljor som ska hanteras under resans gång, så jag vill väl nyansera bilden av byråkraten och kanske ironisera den terminologin vi använder.
Byråkrat. och albumet "Tillit" på kassett. Foto: Kim Wijk

— Sen är det så mycket andra viljor som ska hanteras under resans gång, så jag vill väl nyansera bilden av byråkraten och kanske ironisera den terminologin vi använder. Sen kanske inte det är helt enkelt för att jag inte använder text, men jag försöker göra det i bild och titlar.

Titlarna på låtarna är ofta floskler och modeord som används ofta som exempelvis "Tjänstedesign", "Kompetensbehov" och "Synergi".

— Jag fick till mig ett väldigt vackert ord häromdagen, jag har en lista där jag skriver ner saker jag hör. Nu har jag i och för sig redan skrivit en låt som heter "Kompetensbehov", men jag var på en VD-utbildning och då kom ordet ”Kompetenssymmetri” upp, som jag tyckte var riktigt bra. Jag har en lång lista med titlar, det är en oändlig strid av inspiration.

Då kom ordet ”Kompetenssymmetri” upp, som jag tyckte var riktigt bra. Jag har en lång lista med titlar, det är en oändlig strid av inspiration.
Martin visar vinylen av albumet "Tillit". Foto: Kim Wijk

Hur funkar processen att skapa låtarna? Spelar du själv?

— Ja, jag kör helt själv. Första plattan var mycket plinkande på min akustiska gura, och sätta grejer där för att sen gå ner i studion och översätta dem. När jag gjorde den andra satt jag vid datorn mer och skapade allt direkt. Det är så fantastiskt kul att spela bas! Så mycket är skapat utifrån basspelandet.

När jag gjorde den andra satt jag vid datorn mer och skapade allt direkt. Det är så fantastiskt kul att spela bas! Så mycket är skapat utifrån basspelandet.

— På nya plattan har jag öppnat upp lite så Heikki Kiviaho, Mattias Axelsson och Hannu Kiviaho har spelat på ”Tillit”.

— Jag sitter i ett gammalt Logic, och inga fancy pancy grejer. Jag kan inte så mycket teknik, utan jag använder mer öronen, låter det schyst så är det schyst. Många tycker ju tekniken är rolig, så man kan fastna i tekniken. Jag tycker att soundet är det viktiga, vibben och känslan.

Byråkrat. live på Obaren i Stockholm. Foto: Kim Wijk

Ni spelade nyligen på Live at Heart i Örebro. Vad händer härnäst?

— Jag har ju med mig Heikki och Mattias på gitarr. Vi har sagt såhär, att det lilla gaget vi drar in ska vi ha till en resa. Så vi har bokat en resa till New York i oktober, så får vi se om vi lyckas få till någon liten spelning där, det vore jävligt coolt. Så det är Örebro och New York. Säger Martin och skrattar.

— Sen fick jag ett uppdrag att göra en cover på en Joy Division-låt faktisk, "Shadowplay", för att pitcha den till en film. Det är väl säkert hundra låtar som pitchar, så det är en long shot. Men blir det inte av så kommer jag att ge ut den ändå.

Martin drar igång låten och en monoton och bestämd basgång vandrar fram som en ångvält med en smygande synth vid dess sida. Rummet fylls av det karaktäristiska soundet som Byråkrat. har skapat.

— Det är några som har hört musiken live och som är peppade på att sjunga in vokaler och skriva text. Men det ligger mycket på tankestadiet.

Lyssna på senaste albumet "Tillit" från Byråkrat. nedan.
Följ vår kanal på YouTube för att se fler SAVANT Live Sessions.
Följ vår spellista, SAVANT Musikradar, för att upptäcka ny musik

Kommande spelningar

Hittade inga relaterade spelningar

Du kanske även gillar

Fortsätt läsa